Bebisfabriken

Nu har vi gjort klart alla undersökningar som ska ske innan. Vi hade tänkt börja med inseminationer i måndags, men K:s ägglossning lurade oss och kom på lördagen istället. Så Nu blir det till att vänta igen.

Jag minns att jag läste en bok för flera år sedan som handlade om en kvinna som försökte få barn med sin man. När dom inte lyckades börjad en lång kamp med insemination och IVF osv. Hon blev lite fixerad och sökte tecken i allt som hände omkring henne. En gång såg hon en ensam skata sitta på vägen, och efter som hon hört att en ensam skata betyde otur medans två skator betyde tur började hon desperat jaga skatan ner för gatan för att den skulle hitta en kompis till slut... lite så känner jag också.
Jag hade lätt jagat skatan för att få tur efter en insemination!

Denna väntan är det som sliter mest, och oron för att det aldrig ska bli nåt. Men så länge vi har varandra så löser det nog sig, läkarna vet nog vad dom gör. Och en dag kommer vi förhoppningsvis ha vår lilla familj. Samma sak gäller alla som kämpar där ute för att nå samma mål som oss.

/M