Bebisfabriken

Efter lång bloggfrånvaro funderar jag på att ta upp bloggandet igen lite smått.
Vår underbara lilla herre har hunnit bli 20 månader å 2 års dagen närmar sig med stormsteg. Han är helt underbar. Han har nyligen börjat på förskolan och han lär sig massor av nya saker och ord hela tiden.

Vi har sedan en tid gjort några syskonförsök. Vårt 3e försök som vi gjorde i oktober resulterade i graviditet och sedan tyvärr ett MA. Det va en jätte jobbig tid. I januari gjorde vi vår 4e insemination men utan resultat. Efter detta ringde Akademiska upp och frågade om vi inte funderat på att byta till IVF eftersom vi bara hade 6 försök. Detta var något de glömt att informera oss om. Vi bestämde oss för att köra på IVF nu och och efter uppstartsmöte för några veckor sen va det igår dax att börja med nässprayen. Så nu följer några kämpiga veckor med tidspassning och hormoner. Denna gång är det Mamma M som ska bli gravid. Hon är modig och stark som ska kämpa med dessa hormoner. Jag hoppas verkligen att detta lyckas❤️❤️❤️
//K.

Tisdagen den 10/7 klockan 16.12 föddes vår son Noel.

Mitt blodtryck har varit lite för högt de senaste veckorna så vi har gått på extra kontroller på Spec mödravården på Danderyd. I måndags den 9/7 tyckte läkaren att det va lite väl högt och även om proverna inte visade något fel så tyckte hon att vi skulle sättas igång dagen efter. Vi fick en tid klockan 8 men under kvällen ringde de och bad oss komma klockan 11 istället. Syster skjutsade in oss och vi fick börja med att vänta på vårt rum en stund. Ca 11.30 va vi installerade på rummet och inväntade doktorn. Detta dröjde ett tag. Under tiden vi väntade började jag få väldiga menssmärtor och vi frågade om jag kunde få något mot detta. Barnmorskan menade att det va sammandragningar eller förvärkar. Detta blev värre och värre och eftersom jag fått min alvedon så kunde hon inte ge mig något mer. Vi provade värmekudde och dusch. Inget hjälpte nämnvärt och jag började bli orolig att om detta va förvärkar hur skulle jag då överleva när det blev på riktigt. När läkaren väl kom konstaterade hon att jag va öppen 3-4 cm redan och det va inget att sätta igång för det hade redan startat. En halvtimme- timme senare gick det inte att vänta längre och jag blev nedrullad till förlossningen. Väl nere konstaterade dom att jag va 7-8 cm öppen och detta bara på en halvtimme. Det blev till att köra igång med lustgas vilket inte va någon höjdare. Blev yr och luddig och smärtan blev värre och värre. Jag bad om epidural men BM ville vänta lite med denna för hon hade svårt att hitta hjärtljuden. 1,5 timmes dimma för mig och 1,5 timmes pärs för min älskade sambo va bebisen ute. Detta utan att jag hann få epiduralen. Sista gången jag i panik bad om den svarade älsklingen att hon såg huvudet. Han förlöstes av läkaren pga att hans hjärtljud sjönk flera gånger. Jag hann aldrig uppfatta att det va så långt på väg.
Väl ute skrek han direkt och fick bra färg. Han vägde 3500 gram och va 51 cm lång och va helt å hållet perfekt =)

Nu är vi hemma igen å allt går bra förutom amningen. Vi funderar fram å tillbaka hur vi ska göra om vi helt enkelt ska strunta i det. I nuläget pumpar jag ut och varvar med ersättning i flaska.

Imorrn är det dax för återbesök på bb hotellet och vi hoppas såklart att dom är nöjda med honom.

Vi är självklart helt kära i vårt underverk <3 Väl värt den sjukt långa väntan.

Tänkte att det var dags att uppdatera lite.
Tiden går ganska fort och enligt appen som räknar ner är det ca 87 dagar kvar till bebis kommer, längtan är stor och vi kan knappt bärga oss tills i sommar.

Och det faktum att det finns en bebis där i känns nu verkligare och verkligare. Jag har känt bebisen sparka på min hand och jag har sett på K`s mage när den sparkar riktigt hårt. Fast jag har suttit med handen på K´s mage och dumstirrat i timtals för att sedan ta bort handen och då få reda på att den precis sparkat. Men när jag väl kände det så var det underbart och tårarna spruta. Märkligt det där att man även som "medmamma" får lite mer hormoner.

För K är det lite jobbigt efter som hon nu börjar få väldigt ont i fogarna och får svårare att gå. Vi hoppas att det inte ska bli värre.

Idag har vi varit på RUL. Helt fantastiskt! Allt såg bra ut och alla delar fanns med =)

I helgen hade vi med M´s systerson (4år) till landet och han döpte då sin kommande kusin till Shere Kahn =)

Nu hoppas jag att tiden ska gå lite fortare. Vill ha sommar nu. Vi fick BF 9 juli.

//K

Så nu är vi inskrivna på mödravården. Vi träffade först en läkare för att göra ett extra ultraljud. Han undrade lite varför det va nödvändigt och va väldigt skum. Men men vi fick ändå göra vårt ultraljud och bebis växte å mådde bra. Låg och sparkade. Så det va väldigt skönt att se. Vi har ju tänkt att berätta för våra föräldrar nu på julafton. Ska bli jätte kul att kunna berätta.

Sen klockan 13 var det dax för inskrivning och barnmorskan. Efter den skumma läkaren och en annan barnmorska vi sett på mottagningen va man ju lite orolig men det hade vi inte behövt vara. Hon va väldigt väldigt trevlig och rolig och berättade om sina homosexuella kompisar å så. Väldigt avslappnat. Så henne behåller vi och hoppas på att dom har en annan läkare om vi skulle var i behov av det.

//K

rullar på och på måndag går vi in i vecka 11. Vi är inbokade för inskrivningssamtal och samma dag ska vi även få göra ett ultraljud för att kolla att allt ser bra ut. Vi funderade lite fram och tillbaka ang vilken mödravård man ska välja men kom fram till att vi testar den som ligger närmast och ser hur dom är.  Känns det märkligt när vi är där så kanske vi byter till ett mer homovänligt alternativ men jag tror inte det är något problem. Dom va väldigt trevliga i telefon redan. Även andra gången jag ringde och frågade om UL va dom väldigt tillmötesgående och sa att dom egentligen inte gör sina UL där på plats utan skickar iväg dom nånannanstans men att dom faktiskt har en maskin där men det är inget dom brukar berätta. Så bokade hon snällt in oss hos doktorn några timmar innan vårt inskrivningssamtal.

Vår plan är att berätta för våra föräldrar på julafton. Våra syskon vet ju redan. Ser fram emot att få berätta det för det är så jobbigt att inte försäga sig. Sen vet vi ju att alla fyra kommer bli jätte glada. Dom har frågat flera gånger varför vi inte bara åker iväg till Danmark och fixar det där istället för att bara stå i kö jätte länge. Dom vet ju inte att vi redan gjort tre inseminationer i Svenska sjukvården =) Så vi ser lite extra fram emot julen i år.

När vi varit på först UL i vecka 8 och fick se bebis L hjärta slå så kunde vi inte hålla oss från att köpa en liten pyjamas och en liten body till bebis. Annars har vi inte börjat handla nåt. Man vågar lixom inte ännu.

Idag är det två kalas så mitt stora mål är att hålla mig vaken längre är 21.00 vilket är VÄLDIGT svårt!!!!

//K

Idag har vi fått se bebisens hjärta slå!!!!! Den va 1,5 cm lång.

Doktorn sa att det nu är 95% chans till en lyckad graviditet.

//K

på att det ska bli fredag. För då är det nämligen dax för ultraljud och titta om lilla pyret har utvecklats som det ska.

Väldigt nervös väntan. Känns som denna väntan är ett återkommande tema i livet - väntar man inte på det ena så väntar man på det andra.

//K

Det känns fortfarande helt overkligt att vi testat positivt. Dessutom blev vi positivt överraskade när vi ringde till Akademiska för att lämna graviditetsresultat så berättade hon att dom vill kolla så att allt står rätt till redan i vecka 8-9 så vi har nu fått en tid bokad för Ultraljud om ca 2,5 vecka. Det känns mycket bra för man vill ju gärna veta att allt utvecklas som det ska och att hjärtat börjat slå och allt.

Vi resonerar så att vi tänker vara glada redan nu och försöka oroa oss så lite som möjligt, för om nåt händer kommer vi ju ändå bli jätte ledsna så det är ingen idé att vara ledsen redan nu i fall att lixom.
Även om det känns väldigt läskigt å det finns väldigt mycket att oroa sig för så här tidigt i graviditeten.

Vi håller fortfarande alla tummar vi har för att ni alla därute ska få era plus snart!!!

För att dra en lång historia kort,

Vi har haft lite problem med att stegringen kommit på lördagar. Så vi ringde till uppsala för att få hjälp. Vi fick tabletter som skulle styra och sedan skulle vi få en spruta som satte igång ägglossningen. Vi fick besökstid på fredagen och trodde att vi skulle få spruta och bli inseminerade då. Men Icke.. eftersom det var fredag och äggen inte var stora nog fick vi återigen förlita oss på ägglossningstest.

Lördagen kom och vi var livrädda att stegringen skulle komma då, men den väntade tack och lov till söndagen. Så måndagen den 17:e oktober kunde vi inseminera. Doktorn vi fick träffa var inte samma som vi träffat dom andra gångerna. Det var två kvinnor och dom var så otroligt trevliga och peppade. Var väldigt bra stämning helt enkelt!

Så igår gjorde vi ett gravtest, fick bara tag i RFSU:s pappersstickor (ville helst ha ett digitalt) Vi fick ett svagt streck på testet (förutom teststrecket) Men vi vågade inte riktigt tro på det. Så i morse testa vi igen med ett digitalt.. och tro det eller ej, men det stog GRAVID!

Vi vet att det är jätte tidigt och att mycket kan hända, men än så länge är vi med barn! Vi blev så glada att vi samlade ihop våra systrar kl 6.30 på morgonen för att berätta. Nu ska vi hålla alla tummar vi har för att detta ska gå bra.
Vi ska även hålla våra tummar för att alla andra som kämpar för sitt + på stickan ska lyckas.

/M

Vi har tyvärr inte gjort några fler försök sedan juni. Juli va det ju semesterstängt. Augusti hade jag precis börjat på nya jobbet (som för övrigt är mer än toppen) och nu i september blev det lördagsstegring igen. Vi har lite otur med det där men nångång ska det väl va dax för oss med försök 3.

I övrigt så rullar livet på i raketfart. Vi har sett Dolly Parton (grym) Spamalote (grymt roligt) och snart är det dax för Glada Hudik i Globen. Sen passade vi på att boka en spontan resa till London efter nyår. Så mycket att se fram emot men tankarna ligger såklart ändå på bebis =) Svårt att inte tänka på det.

//K