Bebisfabriken

Vi är två tjejer som är gifta sedan sommaren 2014 och för 2,5 år sedan föddes vår underbara son Noel. Just nu är vi mitt uppe i syskonfabriken och hoppas på att kunna ge Noel ett syskon.

Äntligen är vårt mirakel här <3

Skrivet 2012-07-14 @ 21:52:26
Tisdagen den 10/7 klockan 16.12 föddes vår son Noel.

Mitt blodtryck har varit lite för högt de senaste veckorna så vi har gått på extra kontroller på Spec mödravården på Danderyd. I måndags den 9/7 tyckte läkaren att det va lite väl högt och även om proverna inte visade något fel så tyckte hon att vi skulle sättas igång dagen efter. Vi fick en tid klockan 8 men under kvällen ringde de och bad oss komma klockan 11 istället. Syster skjutsade in oss och vi fick börja med att vänta på vårt rum en stund. Ca 11.30 va vi installerade på rummet och inväntade doktorn. Detta dröjde ett tag. Under tiden vi väntade började jag få väldiga menssmärtor och vi frågade om jag kunde få något mot detta. Barnmorskan menade att det va sammandragningar eller förvärkar. Detta blev värre och värre och eftersom jag fått min alvedon så kunde hon inte ge mig något mer. Vi provade värmekudde och dusch. Inget hjälpte nämnvärt och jag började bli orolig att om detta va förvärkar hur skulle jag då överleva när det blev på riktigt. När läkaren väl kom konstaterade hon att jag va öppen 3-4 cm redan och det va inget att sätta igång för det hade redan startat. En halvtimme- timme senare gick det inte att vänta längre och jag blev nedrullad till förlossningen. Väl nere konstaterade dom att jag va 7-8 cm öppen och detta bara på en halvtimme. Det blev till att köra igång med lustgas vilket inte va någon höjdare. Blev yr och luddig och smärtan blev värre och värre. Jag bad om epidural men BM ville vänta lite med denna för hon hade svårt att hitta hjärtljuden. 1,5 timmes dimma för mig och 1,5 timmes pärs för min älskade sambo va bebisen ute. Detta utan att jag hann få epiduralen. Sista gången jag i panik bad om den svarade älsklingen att hon såg huvudet. Han förlöstes av läkaren pga att hans hjärtljud sjönk flera gånger. Jag hann aldrig uppfatta att det va så långt på väg.
Väl ute skrek han direkt och fick bra färg. Han vägde 3500 gram och va 51 cm lång och va helt å hållet perfekt =)

Nu är vi hemma igen å allt går bra förutom amningen. Vi funderar fram å tillbaka hur vi ska göra om vi helt enkelt ska strunta i det. I nuläget pumpar jag ut och varvar med ersättning i flaska.

Imorrn är det dax för återbesök på bb hotellet och vi hoppas såklart att dom är nöjda med honom.

Vi är självklart helt kära i vårt underverk <3 Väl värt den sjukt långa väntan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback